Pixabay. Photo: Skitterphoto

Vad är existentiell filosofi?

Kort filosofihistoria

Den filosofiska traditionen i västerlandet stäcker sig till de gamla grekerna. På den tiden kallades all vetenskap, både naturvetenskap och samhällsvetenskap, för filosofi. Samhällsfilosofin handlade om hur man sköter en stat eller vinner ett krig. Naturfilosofin innehöll de första försöken till att förklara världen.

Ungefär 469 fKr föddes Sokrates. Sokrates ställde nya frågor. Han gick omkring på gatorna i Aten och frågade folk vad det innebär att vara människa. Hur man kan veta vad man vill och vad som kan vara meningen med alltihopa. Sokrates mamma var barnmorska och han kallade sin filosofiska metod för barnmorskemetoden. Han menade att han inte kunde finna svaren åt någon annan bara, hjälpa till att finna svar genom att lyssna och ställa frågor. Sokrates blev dömd till döden för sitt sätt att bedriva filosofi. Moderna forskare menar att ur samhällets synvinkel så var detta ett logiskt straff. Sokrates sätt att tänka var så omvälvande att hela samhällssystemet hade riskerat att kollapsa om hans filosofi fått spridning.

Kvar blev en tummetott

Efter antiken har olika vetenskaper knoppats av från filosofin och blivit tex astronomi, biologi och molekylärbiologi, geologi, fysik ända ner till kvantfysik. Och juridik, sociologi, psykologi och retorik. Och en massa annat.

Kvar som filosofi finns det vi fortfarande kan undra och förundras över.  Många forskare inom naturvetenskapliga ämnen, särskilt de som sysslar med det mycket stora eller det extremt lilla, kallar sig både naturvetare och filosofer.

Och så kom Sören!

Men hur gick det då med Sokrates fråga om vad det innebär att vara människa? Mycket förenklat kan man säga att under många år efter antiken så var det vetenskapen och religionen som hade monopol på denna fråga och det undrades inte så mycket.

Men så kom Sören. Sören Kirkegaard föddes i Danmark år 1813. Han började redan som ung att fundera på vad det innebär att vara människa och skrev också ner sina funderingar. Det finns många berömda citat från Sörens böcker, som till exempel ”Livet är inte ett problem som ska lösas utan en verklighet som ska upplevas” och ”Livet måste levas framifrån men kan endast förstås bakifrån”. Sören var inspirerad av Sokrates och bedrev också filosofi genom att tala med människor om hur de upplevde sina liv. Sören menade att var och en måste komma till insikt om vad som är ett gott liv för mig. Han menade att det för de flesta sker en utveckling under livet, att man går från att mest vara beroende av yttre faktorer (det sinnliga stadiet) till att allt mer värdesätta inre faktorer (det innerliga stadiet). Han menade också att det finns en möjlighet att få en upplevelse av en större verklighet som ligger utanför både den yttre och den inre (det andliga stadiet).

Den stora frågan

Efter Sören så har många fler filosofer ägnat sig åt frågan om vad det innebär att vara människa. Det är en stor fråga och därför är det också svårt att avgränsa vad som är existentiell filosofi. Det är inte bara en filosofisk gren utan en hel kulturyttring med litteratur, teater och film.

Inom filosofin brukar man skilja på analytisk filosofi och existentiell filosofi. Analytisk filosofi handlar om logik och att svara på frågan om rätt och fel. Existentiell filosofi (kallas också kontinental filosofi) handlar om vad det innebär att vara människa, hur man kan veta vad man vill, vart man är på väg och vart man vill komma. Inom existentiell filosofi finns de flesta typer typer av livsåskådningar och politiska uppfattningar representerade. Sören tex var djupt kristen.

Gemensamt för alla existentiella filosofer är synen på människans grundvillkor, de så kallade existentialerna. Att vi föds, blir inkastade i världen utan att kunna bestämma när var och hur. Att vi åldras och att vi vet att vi en dag ska dö.

Mellan födelse och död behöver vi välja vad vi ska göra med vårt liv. I början är vi utlämnade år omgivningens omsorger, men allt eftersom får vi större möjlighet att välja själva. Vi kan välja att göra som man brukar göra, eller vi kan välja att följa vår egen vilja, att vara autentisk som Sören kallar det.

De existentiella filosoferna ser livet som en rörelse som hela tiden rör sig mellan olika poler. Ensamhet och gemenskap, glädje och sorg, vakenhet och sömn, hunger och mättnad, rörelse och stillhet, frihet och krav, någonstans och varsomhelst, nära och långt borta. Börjar man leta efter polariteter i tillvaron så ser man dom överallt.

Mening eller lycka

En särskilt viktig polaritet är mening och meningslöshet. Ibland stannar tillvaron av lite, det man tidigare upplevt som meningsfullt kanske börjar kännas meningslöst. Filosoferna menar att det är viktigt att våga vara kvar i denna meningslöshet (skav som Sören kallade det). Ur meningslösheten växer ny mening så småningom.  

Lycka däremot är inte ett ord som står särskilt högt i kurs hos de existentiella filosoferna. Dom hävdar att vi ska söka efter mening, då kan lyckan komma som ett litet tomtebloss ibland.

Tuffa tag

Existentiell filosofi har ibland rykte att vara krävande och individualistisk. Krävande kan vara sant, alla existentiella filosofer lägger mycket ansvar på den enskilda människan, men det innebär också stor frihet att få välja själv. Individualistisk är mer tveksamt. De flesta existensfilosofer betonar att människan är en relationell varelse, att vi är beroende av andra människor och detta gäller både familj, vänner, arbetet och samhället. Det finns existentiella filosofer som särskilt betonar vårt förhållande till våra medmänniskor. Martin Buber till exempel, som skriver att “vi blir till i mötet med den andre”.


När filosofin inte räcker till

Det är viktigt att poängtera att den existentiella filosofin kan vara en god hjälp när livet, så som Sören uttryckte det, skaver lite. Ibland är dock våra svårigheter av en sådan grad och karaktär att filosofiska samtal inte räcker till. Om meningslösheten blir för stor och livet för handikappat behövs förmodligen annan hjälp än vad den existentiella filosofin kan erbjuda.