Alfabetet

Jag tror att arbetslivets språk döljer något viktigt. Vad skulle hända om vi slutade kommunicera om prioriteringar och började prata om det som är viktigt. Jag har bokstaverat ett alfabet med ord som jag tror
döljer mer än vad de framhäver.

Aktivitet, Beslutsunderlag, Centralisering, Digitalisering, Effektivitet, Framgångsfaktorer, Gränssnitt, Hanteringsåtgärder, Indikator, Jämförelsematerial, Kommunicera,
 Ledarskapsutveckling, Målsättning, Normerande,
 Optimera, Prioritera, Processkartläggning, Projektplan,
 Planeringsverktyg … Oj, där hängde det upp sig på P,

Qvalitetsäkringssystem, Rutiner, Säkerställa,
 Struktur, Strategi, Syfte, System. Aj, där hängde det upp 
sig igen. Tvärsektoriellt, Utvärdering, Validering, Win-win, eXceldokument, Yttrande,
 Z-diagram, Åtgärdspaket, Ärendebalans,
 Överföringsmall.

Kanske är detta mer användbara ord:

Ansvar, Brokig, Cykeltur, Dagdrömma, Erfarenhet, Frihet, Förundran, Glädje,
 Horisontsammansmältning (när något gammalt möter något nytt, som när vi idag
 kan få hjälp att se på vårt moderna liv med hjälp av de gamla filosoferna),
 Ivrig, Jordnära, Kris, LKP (livs-komplexitets-påminnelse), Mening,
 Mod, Motsägelsefull, Nyfiken, Oro, Praktisk, Queer, Rolig, Stjärnfall, Tystnad, Undran, Välja, Xylofon, Yrsel, Zen, Ångest (Kirkegaard säger att ångest är frihetens yrsel), Ärlighet och Ödmjukhet.